Vardag.....lyx



Visst känns det fortfarande som lyx att inte behöva jobba, inte behöva stressa på morgonen utan ta det lungt och göra allt i mitt tempo. Det är bara Johansson som måste ha allt det där istället, ibland har jag lite dåligt samvete för det. Han har långa dagar på jobbet med dryga resor fram och tillbaka och jag bara finns till i min egen lilla kinabubbla. Men jag får inte jobba här och även om det är skönt att bara vara kan det ibland kännas lite långtråkigt. Framförallt när man är van att jobba för man har alltid gjort så sedan man var 14 år. Men det gäller att fylla dagarna med vettiga saker, samtidigt som jag redan har fått in en del rutiner.

Just nu är det bara skönt att vara tillbaka på Lido apartments och snart får vi flytta in i den lägenhet som vi ska bo i resten av tiden här. Då kan man börja fixa så att det känns som hemma, köpa lite blommor och bo in sej. Snart hoppas vi att våra saker från Sverige kommer också, då blir det ännu mer hemma. Men som vanligt är det lite krångel med det. Av någon anledning står sakerna i hamnen här i Kina och kan inte köras därifrån på grund av någon byråkratregel som vi inte riktigt har fått kläm på än. Men det ordnar sej säkert, "the chinese way", som jag sagt tidigare det är bara att sätta sej ner och gilla läget och försöka lösa det på bästa sätt. Det är ingen idé att hetsa upp sej.

Lite vardagsgöra måste man ju ta sej till, igår hade tvättstugetid, usch jobbigt. Två maskiner var jag tvungen att tvätta, sen måste jag också sätta in disk i diskmaskin ibland, det är också jobb, tyvärr ingår inte diskning i min veckostädning som de två tjejerna kommer och gör varje onsdag. Jag behöver iallafall inte tvätta sängkläder för det byter de varje onsdag och lägger rena handdukar på alla tre toaletterna, plus att de ställer iordning alla saker snyggt och prydligt på toaletten. Mimma är så nöjd varje gång de har varit här för då har ordning igen på sina sminkprylar. Det är lyxigt kan jag lova när man är van att hålla iordning på ett mindre hotell hemma i Sandviken, både vad gäller mat, tvätt och städning.

Restaurang köpmangatan som Robin brukar säga, den bästa restaurangen i stan. Så när jag kommer hem i sommar får det bli en liten återöppning av den, så jag får laga mat till alla ungarna, jag gillar ju faktiskt det. Fast jag har ingen aning om var restaurangen ska återöppnas för vi har ingenstans att bo när vi kommer hem, men det ordnar sej det också, äta god mat och umgås ska vi iallafall, hela tiden. Nu kommer ju de små liven snart, tyvärr inte Robin då, han måste, den här gången, vara hemma och passa "lillhunden" Rocky. Men det blir fler resor till Kina då han kommer med. Det blir inte så mycket laga mat hemma när de kommer för det finns så otroligt många bra ställen att äta på som vi måste visa alla som kommer. Häromkvällen hittade vi ett TexMex ställe här runt hörnet som vi hade missat, men vilket ställe. Massor av god stark tex mat, för att inte tala om Margaritadrinken vi köpte efter maten, den ni. Min pappa och Hasse skulle ha varit stolt över bartendern, de var en drink i deras klass det. Det var så mycket tequila i den så håret på armarna reste sej när man drack första klunken.

Och det var inget litet pluttglas heller, till saken hör att den kvällen vi var där hade de något som kallades Amazing tuesday, från halv 6 till stängningsdags var det halva priset på allt drickbart, så den drinken kostade oss 25 kr. Det kan jag lova, man dricker inte mer än 2 stycken av den om man vill ta sej därifrån i snyggt skick. Dit kommer vi att gå många gånger.....

Nää, nu ska jag försöka göra något vettigt fram till klockan 4, då är det repris på champions league matchen mellan Real Madrid och Bayern Munchen från inatt. Så jag kan varken läsa tidningen eller gå in på facebook, för där står ju resultatet och jag vill inget veta. Undrar vad jag ska hitte på, hmmm, en liten promedad kanske, läsa lite i min bok, planera var vi ska äta ikväll. Det är så skönt, oftast behöver jag inte planera VAD vi ska äta utan VAR, även om jag gillar att laga mat är det skönt att bara behöva göra det när jag verkligen vill laga mat. Men en promenad är nog bra, behöver röra på mej, har slarvat med gymmet, men jag kan faktiskt säga att jag har varit förkyld, det där lät som en dålig ursäkt!! Så promenad det blir efter jag färgat håret lila, det är blått nu och det behöver bättras på. Kineserna är så förtjusta i mitt lila/blå hår. Antingen tisslar det lite försynt eller så ställer de sej och pekar och tokstirrar. Men det är kul att man roar någon...

Den ni.. den är riktigt sann den.!!!

Puffar vidare en annan gång......

Liten utflykt.....

vy från sydkoreas flygplats, väldigt tjusigt var det

I helgen hade vi bestämt att vi skulle ta en liten weekendtur till sydkorea, seoul. Det är så att Mimma har ett visum på 120 dagar men då måste hon resa ut ur Kina en gång inom 60 dagar för att få vistas här i de resterande 60 dagarna. Det var därför vi skulle ta en liten utflykt och då är korea närmast, bara 2 timmars flygresa. Sagt och gjort, på onsdagen beställde vi biljetter med airchina. Det ni... försök att via telefon förklara vad man heter med en kundtjänst människa som pratar så där engelska, det slutade med att hon skrek i telefon, bokstavera, vilket jag gjorde men hon begrepp inte vad jag menade.

Till slut enades vi att jag skulle maila alla uppgifter till henne istället. Det är lite lustigt, för om man ringer till olika allmäna tjänster som exempelvis taxi, så får man info i början om att man kan få engelsktalande hjälp om man trycker exempelvis 8. Vilket Mimma gjorde vi ett tillfälle då vi skulle beställa taxi när vi bodde ute i ödemarken vid la grande villa. Hon tryckte snällt 8 för engelsk tal, hon kom fram till en tjej som pratatde kineska, när hon frågade om den engelsktalande tjänsten så rabblade tjejen någon på kinaspråket och la sedan på luren. De är söta när de försöker, men det håller liksom inte hela vägen ut, men det låter snyggt i telefon med den tjänsten, fast den finns ju inte egentligen....

Men åter till korea, efter lite trix och fix så hade vi biljetter till lördagens flyg till Seoul. Sen var det dags att boka hotell, vi hittade ett hotell som hade två sovrum och ett litet allrum med kök, låter bra, visserligen ska vi inte laga mat men det var det enda som fanns med två sovrum, busenkelt bokade vi det, så nu var vi på väg. Framme vid flygplatsen undrade vi om det skulle bli några problem att ta sej ut ur kina med våra visum, men det var inga problem, vi var betrodda att resa ut iallafall återstår att se om vi kommer in tillbaka. Väl ombord på planet är det bara att vänta på drinkvagnen. Sen bär det iväg, men vilken flygtur det blev, under tiden flygvärdinorna serverar lite mat och dricka börjar det guppa ordentligt. Vi blir informerade om att det är lite turbulens, LITE.......understatement of the year. Det visar sej att åka bergochdal banan på grönan är lugnare, personalen måste avbryta serveringen och gå och sätta sej, tur... säger jag att vi hade hunnit fått vårat dricka. Nu gällde det att hålla drickat i tilltänkta behållare som hör till, vilket visade sej vara svårare än ni kan tro,  Jannes vin hamnade på mina glasögon och över det lilla bordet man har till förfogande. Själv är man snabb som en kobra, eller törstig bara kanske, jag vaktade mina öl noga och hade innehållet i där det skulle vara, inget slöseri här heller!!



Efter en guppig färd, även i sidled, var det dags att landa i ett spöregn, så när planet slår i mark börjar det slira på den hala landningsbanan, man kan lungt säga att man kände sej lite skakig när piloten äntligen fick stopp på det hela...puh. Men nu är vi i Sydkorea, läckert. Dags att se om vi blir insläppta med våra visum, inga problem det heller, men det tog lite tid och kollande. Nu skulle vi till ett expresståg som gick direkt till Seouls tågstation mitt i stan. Busenkelt, kommunikation är de bra på i asien, skyltat och hur enkelt som helst att hitta och köpa biljetter. Men vilken flygplats, så snygg, när vi var på väg till tåget gick vi förbi en skridskobana, en sådan där med plastgolv, folk åkte för fullt.

Efter vägen till tåget var det värdinnor överallt som visade var man skulle gå och tryckte på hissknappen, här behöver man inte nöta på sina egna fingrar. Väl nere i tåghallen står det en till värdinna och visar vägen ut ur hissen och åt vilket håll man ska gå. Snygga och bekväman tåg, och tågvärdinnan bugar i dörren till varje vagn innan hon kommer in och kollar biljetten, det ni.. Sj har mycket att jobba med, tåget skulle ta 43 minuter, vad tror ni att det tog, exakt 43 minuter, undrar hur det kan fungera så bra här när tågen i sverige knappt kan köra mellan sandviken gävle utan att misslyckas, och inte står det någon och bugar i dörren heller.

Tyvärr så spöregnade det hela tiden, så vi fick bara snabbt få tag på en taxi och ta oss till hotellet, redan i taxin förstod vi att här var det dyrare än i Beijing, vilket vi också redan hade hört. Det märkes att Seoul har haft inflytande av västerlandet mer och längre än kina. Det kändes väldigt olikt att åka genom den här staden med taxi, mer som i stockholm typ. Hotellet var väl sådär, men det duger för en natt. Nu var det dags att försöka hitta något att äta i spöregnet. Rakt över vägen från hotellet låg det en liten pub, vi tog oss dit. När vi skulle beställa lite mat, och då var det bara pubmat, blev vi helt mållösa, nog hade vi hört att det skulle vara dyrt här, men, det här var ju löjligt, dyrare än hemma i Sverige. Lite pommes, pizzaslice, kycklingben och öl blev nästan 600 kr. Tur att vi bara ska vara här en natt.

Väl hemma på hotellet igen tänkte vi att en liten drink innan vi lägger oss kan vi väl kosta på oss när vi ändå är här, hur dyrt det än är. Hotelbaren är riktigt fin, små bås med soffor och en hel soffgrupp i mitten av baren, den tar vi. Vi börjar kolla på drinklistan, vilket visar sej inte vara någon drinklista utan en systemlista, man kan bara köpa hela flaskor av allt, till slut kommer vi till en liten lista med några drinkar. Men tanken är tydligen att i det här landet köper man in en hel flaska och häver i sej, priset... jaa ungefär 1200 kr för en vodkaflaska. Vi ber om en varsin gin och tonic, efter mycket krångel får vi in, vad vi tror är gin och sprite, kanske, men men.. Därefter dyker bartendern upp med en skål snacks, mmm gott tänker vi och börjar ta för oss av vad vi tror är salta jordnötter. Men här serveras inte salta jordnötter utan salta fiskar, och då menar jag inte malacos salta fiskar....

Utan salta småfiskar, sådana man köper till sin katt!!

Det var längesen jag skatta så mycket, vi satt där och tittade på fiskarna som låg där och glodde tillbaka på oss, och vi skrattade så tårarna rann, men hallå, vad gör man när man blir serverad salt småfisk på riktigt!!! Vi kom fram till att vi längtade hem, alltså hem till kina, lite rolig känsla faktiskt, hem till kina. Efter frukost och lite vila dagen efter bär det av till flygplatsen. Flygresan var en promenad i parken den här gången. Snygg vy över kinesiska muren fick vi vid inflygningen till Beijing.

 Väl framme i Beijing undrade vi om det nu skulle bli några problem att ta sej in med våra visum, men det gick enkelt och lätt, vi var china approved.

Nu vill vi bara hem till oss på Lido för att vila efter en trevlig och händelserik weekend i Sydkoreas huvudstad Seoul, känns overkligt faktiskt, men vi har varit där!

Puffar vidare en annan gång.....

Lite trist nu.......



Efter mycket väntan och längtan var det ju äntligen dags att flytta in i huset. Glada i hågen packade vi ihop våra grejor och förberedde oss på flytt. Lite tråkigt att lämna Lido är det ju, det är ett toppen ställe, men vi ska till vårt hus!! Skjutsen kommer och vi trycker in allt i den och sen bär det iväg ut till La Grande Villa. Väl framme blir vi mottagna av vår landlord som ska vara med när vi går igenom kontraktet. Väl inne i huset, så kommer känslan direkt, det här är inte vad vi hade kommit överens om. Men man ska alltid ge saker och ting en chans, så vi börjar gå från våning till våning och titta, det är några stycken så att säga. Men tyvärr, det är inte alls bra. Det kontrakt som vi har i handen och det hus som vi är i stämmer inte på långa vägar överens, det fattas massor av saker och andra viktiga punkter är inte åtgärdade, så det blev lite trist. Det visar sej också att området runt omkring inte heller håller vad som är lovat, det är väl visserligen inget konstigare än Sverige, där mäklare och fastighetsägare lovar mer än vad som kan hållas. Men för oss som ska bo här blir det väldigt isolerat och tråkigt. Så just nu är det förhandlingar som gäller, vi får se hur det slutar, men vår förhoppning är att flytta tillbaka till Lido så fort som möjligt.

Annars rullar det på som vanligt här i Kinaland. Sommaren har kommit, det är riktigt varmt nu, syrenerna blommar för fullt och de berömda körsbärsträden blommar i parkerna så folk vallfärdar dit och knäpper kort, det är mycket vackert. Det som fortfarande inte kommer regelbundet är posten, är riktigt nyfiken på var min post egentligen är hela tiden. Det dyker upp något brev då och då, till Miss Tongs stora lycka. När det äntligen kommer ett kuvert så ringer hon på min dörr och ler med hela ansiktet och räcker vördnadsfullt fram det till mej. Oftast innehåller kuvertet viktiga saker som reklam för postkodlotteriet och att jag får låna pengar på någon kreditbank. Ja just det, jag har fått en bonuskupong på ICA maxi också, undrar var jag kan lösa in den någonstans här, Jenny Wang kanske.

Jenny Wang är den lokala ica handlaren i kina, en riktigt bra affär egentligen, de har allt man behöver. Mycket västerländska varor som man känner igen, men men de är väldigt dyra. En litet paket smör kostar 30 kr och smörgåssmör, som bregott ungefär, kostar 35 kr och då är det en liten förpackning. Men en bra affär är det. Nu handlar jag mycket på den lokala marknaden, som grönsaker, ägg, frukt och kött, där är det istället löjligt billigt. Ibland undrar man varför de överhuvudtaget tar betalt. En kasse blandade grönsaker kan kosta 10-15 kronor och då har jag även köpt ägg. Så skulle jag köpa grönsaker för min bonuscheck där fick jag köra hem grejerna i en skottkärra.

Under dagen som har gått nu har vi förhandlat klart med landlorden och imorgon flyttar vi tillbaka till Lido, det känns bra. Nu ska vi ska vi bo in oss där, för det kommer att bli vårt hem de närmsta tre åren. Till helgen tänkte vi ta en liten weekend semester och åka till sydkorea, bo på hotell i Seuol, det behöver vi nu efter allt förhandlande. Sen är det bara att vänta in alla som ska komma och hälsa på, första besökaren kommer redan nästa lördag, det är Mimmas väninna Cilla, sen ska de göra Beijing tillsammans.

Sen den 10 maj kommer äntligen Cin och Martin och Louise hit, då ska vi kramas, jag längtar och längtar. Sen den 17 maj kommer Alina och Samuel, då blir det som vanligt, iranska familjen samlas, det är liksom vårt motto, alla på en gång så vi verkligen får umgås nära. Men det är ju så underbart att vi är så många och att vi är tillsammans.

Nä nu får räcka för idag, det är kväll och vi sitter och myser i soffan med ett glas gott rött vin och tittar på kinesisk såpopera, verkar vara otroligt spännande just nu, det hörs på musiken, men vi fattar ingenting. Men det gör inget, man blir van och det är ju spännande tydligen hahaha.

Puffar vidare en annan gång.......

Flytt....

Ja, det börjar dra ihop sej för flytt till vårt hus ute i La Grande Villa. Så från och med lördag kommer vi att bo i förorten till Beijing, tur att det är billigt att åka taxi. Från vårt hus in till "stan" alltså Village området är det ca 2 mil, skulle vi åka taxi fram och tillbaka kostar det oss ungefär 100 kr, det kan man ju ha råd med, faktiskt. Men man kan alltid åka tunnelbana, då blir det billigt. Sagt och gjort, när vi var ut och tittade på huset förra veckan bestämde vi oss för att åka tunnelbana tillbaka till stan. Först tittade vi runt lite ute hos oss, kollade huset, såg bra ut, stort kan man lungt säga, 340 kvadratmeter på 4 våningar, plus takterassen.



Vi gick även för att titta på vårt clubhus, tyvärr är inte allting riktigt klart än, de håller fortfarande på att bygga upp denna anläggning, så allt i clubhuset och runt omkring är inte öppet. Men det kommer, man kan gymma, spela bowling, basket, tennis, bordtennis och snart bada i en 47 meter lång och 19 meter bred inomhuspool med stjärnhimmel och jacuzzi med liggstolar efter sidorna, kommer inte att göra ont. Bowlingen är en privat del med två banor som du lånar och har ett eget litet bowlingparty om du vill.

Den enda nackdelen med att bo därute är att det är inte lika nära till affärer, bare och restauranger, man måste röra på benen lite. Men det ligger två stora köpcentrum ca en kvart till 20 minuters promendad bort. Den ena av dem är ett 6 våningar stort inomhus centra med McDonalds 24-7, det är väl inte så kul att gå där, men det andra är som ett litet utomhus centrum med restauranger, barer och affärer, där kan man sitta ute och ta sej en matbit eller öl, finns massor av olika typer av mat, vill man äta och dricka sånt man känner till finns det både ett starbucks och en subway där. Men vi tänker köpa två mopeder så då blir det ingen match alls att ta sej dit. Och som sagt om man vill snåla då åker man tunnelbana in till stan, vilket vi skulle göra för att testa hur det gick till. Så vi kollade via gps vad det fanns en t-banestation närmast och så gick vi dit. Jag trodde att det skulle vara någon skum nergång i marken till underjorden, döm om min förvåning när det dyker upp en mindre flygterminal efter vägen.

Kineserna gör allting stort och snyggt när de väl sätter igång, och välordnat. När vi kom in stod vi där som tre fån och glodde. Okej vi måste hitta en karta med tunnebanelinjerna sen måste vi försöka ta reda på var vi är och vart vi ska. Lättare sagt än gjort med tanke på att kartan över tunnelbanesystmet ser ut så här.

Men vi såg förvirrade ut och det kom en tjej och försökte hjälpa oss, nu var hon inte så bra på engelska så det gick lite trögt, då dyker det upp en kille som visar sej vara riktigt bra på det och då blev det lätt som en plätt. Man kollar vad man är, vilken färg som man börjar åka med, sen tar man reda på vart man ska stiga av, vilken färg den banan har, sedan är det bara att komma ihåg var man ska bytta tåg till en annan färglinje, det låter krångligt men det är det inte, till och mej lilla jag som knappt kan åka buss hemma i sandviken kan fixa detta, och då kan alla, jag lovar. Nu var det dags att köpa biljett, då fanns det en biljettautomant på väggen bredvid kartan, killen visade hur man gjorde och ut kom det tre biljetter, till den otroliga kostnaden av 6 kr för oss alla tre. Det kostar nämligen 2 kr att åka tunnelbanan och då åker du hur du vill i hela Beijing för den summan. Sagt och gjord, dags att ta sej till tåget, först var man tvungen att låta väskan gå igenom ett röntgen, precis som på flygplatserna. Sen var det bara att gå igenom spärrarna och vidare till tåget, vi åkte med blå linje tåg 10, och skulle byta till gul linje tåg 13 vid en station som vi visste vad den hette.

 Snyggt och prydligt överallt, vakter som kollar på perrongen och i rulltrappor. Tåget visar sej vara ett under av teknik, väl ombort finns det monitorer som talar om var man är vilken station man kommer till plus att en röst på engelska och kinesiska tydligt talar om vart man ska, busenkelt, plus att det är ett system med lysande lampor som släcks vartefter du kommer till stationerna så du vet precis vad du är.

När vi sedan bytte till gul linje, tåg 13, var det färgkodat i marken och på väggen vart man skulle gå för att komma till rätt tåg, det var en bit att gå men sen iväg med nästa tåg, sista bytet var till färg röd och tåg 15, lika här kodat och klart, bara att följa färglinjen, nu var vi närmare stan så det blev lite mer folk som skulle av och på, men det har kineserna också löst, med pilar i marken på perrongen.

De är inte så tokiga ibland, tänker till lite. Iallafall tog vi oss de 2.5 milen in till the village området på en timme, med 2 tågbyten och 6 kr fattigare. Åka tunnelbana det ska jag göra fler gånger, enkelt, snabbt och billigt.

Det var även lite festligheter här på anläggningen i anslutning till earth hour, vi kom tillbaka hem mot kvällningen och såg att det eldades utanför hotellentrén, i en tunna förstås. Det var små stånd uppställda där man kunde hämta både mat och dessert och framförallt drickbara saker, gratis. Sedan spelades de musik och sjöngs fredssånger. Jättetrevligt, särskilt nersläckt kan man väl inte påstå att det var men iallafall ett kul arrangemang.

Idag den 9 april fyller vår älskade Jessica 40 år, jag kan riktigt se och höra hur hon stimmar i sin himmel om det, vi kommer väl alla ihåg vilket sjå hon hade när hon skulle fylla 35 år, så gammal kunde man ju bara inte vara, ja vad säger man. Jag struntar i vad du tycker Jessica, jag skulle iallafall fira den här dagen tillsammans med dej även om du skulle bli en gammal kärring enligt dej själv.

Jessicas favoritlåt, förresten hon älskade allt med Eva Dahlgren, men den här låten sjöng Eva Mossberg på begravningen så vackert att till och med änglarna i himlen grät.

Grattis Jessica från oss alla!


Jag puffar vidare en annan gång.......

Lika, olika......

Ofta blir man påmind här om just hur lika eller olika det är att leva och vara här. Just för tillfället är det lika tråkigt att vara snuvig i Kina som det är att vara snuvig i Sandviken. Jag har nämligen drabbats av en kinesisk bacill. Man kan ju förstå vad mina vita blodkroppar måste ha blivit förvånade och fundersamma över vad det var för en konstig kinesisk snorbacill som dök upp i systemet. Hmmm, den där känner vi inte till, här måste konfereras om hur vi ska bli av med den. De har nu haft konferens i snart en vecka, men de har inte kommit särskilt långt tycker jag, mycket prat och lite verkstad verkar det som. Lite som beslutsfattandet i kommunhuset vita borgen i Sandviken, det pratas och pratas men det händer inget av nytta för någon utanför vita borgen, hahaha..



Så nu har jag försökt att fixa det här på egen hand, jag gick till apoteket, vilket för informationen har öppet 24-7. Där har det en bunt med papper som det finns alla möjliga åkommor översatta från kinesiska till engelska, sen är det bara att börja leta och peka och försöka se sjuk ut och peka på sej själv och visa vad som fattas en. Blir lätt lite lustigt när man ska peka sej själv i huvudet, undrar om de tror att jag har huvudvärk eller om det fattas något däruppe. Iallafall kom vi till ett gemensamt beslut, snabbare än både mina vita blodkroppar och politikerna i kommunhuset att jag nog behövde medicin mot huvudvärk och snor. Fick två olika, en grönvit mot snor, passar ju bra, och en kapsel med något flytande i mot huvudet. Om det är mot huvudvärk eller allmän förvirring vet jag inte. Men de hjälper för tillfälligt tills konferensen är över och det börjar ageras lite mot den kinesiska bacillen.

Vi har ju även varit och klippt oss, det ni. Vi gick till en salong som såg stor och snygg ut, svårt att veta vilka andra kriterier man ska gå på. Men som sagt den såg proffsig ut, mycket personal och så, fast å andra sidan är det ju mycket personal överallt här och alla har en egen liten arbetsuppgift, så även på salongen. Det stod tre stycken bakom kassan när vi kom in och sa att vi ville klippa oss. Då tog de fram en prislista som visade tre olika priser för klippning, vi undrade vad det var för skillnad, efter mycket förklarande på kinesiska och halvengelska och ett telefonsamtal så kom vi fram till att det var de olika färdigheterna som frisören besatt som bestämde priset. Mimma och Janne tog den lägsta nivån, 180 kr och jag tog den efter 260 kr, det är ju bara hår, det växer ut igen tänkte vi. Sen blir vi visade till en varsin stol av en varsin liten assistent. Därefter blir håret tvättat och huvudet masserat, skulle ha varit nöjd bara med det faktsikt. Åter tillbaka i stolen dyker frisören upp, min hette Bob.

Eftersom jag är så närsynt så ser inte jag fram till spegeln så jag vet aldrig riktigt hur det blir förrän det är klart. Men det kändes helt okej när han höll på och klippte runt i håret. Det enda jag tänkte på att det inte var direkt lika ordnad klippning utan lite klippa här och sen lite klippa där men han kunde absolut klippa. Bredvid honom står hela tiden hans assistent, som för övrigt erbjuder mej olika drycker, sen borstar hon mej i ansiktet för att ta bort allt småhår som faller ner. Efter ett tag slutar han och klippa och assistenten kliver fram och torkar mitt hår torrt, därefter kommer frisören tillbaka och fortsätter att klippa samtidigt som hon borstar bort hår i mitt ansikte. När han har klippt färdigt så ska jag tvätta håret igen, skönt. Därefter torkar hon det torrt och Bob är tillbaka för att styla det hela. Blev bra faktiskt, alla tre är riktigt nöjda med den goda behandling som man fått. Att gå på salong i Kina är riktigt lyxgöra. Hela notan för alla tre gick på 620 kr, för det fick man håret tvättat och huvudet masserat två gånger, en assisten som borstade bort hår i ansiktet hela tiden och erbjöd en drycker och en klippning och styling, inte illa tycker jag.

I stort är livet lika här som hemma i Sverige. Det slår mej ibland när jag rör mej i omgivningarna. Folk hastar fram, ska till jobbet, ungar gnäller på affären om att de vill ha godis och leksaker. Tonåringar i grupper som fnittrar och skvallrar. Noga med hur de ser ut, moderiktiga och stylade. Sen helt plötsligt händer något runt omkring en som gör att man ser hur olika vi är och att vi lever i två helt skilda världar, ingen bättre än den andra, bara olika. Till exempel som när vi var på det stora affären Lotte Mart sist, allmänt kallad hottentottaffären av oss. När Mimma och jag ska gå igenom matavdelningen för att komma till kassorna ser vi en pappa hålla upp sin lilla dotter över en papperskorg bredvid äpplena vid frukten, hon var kissnödig, så det var bara att låta henne kissa i papperskorgen. Undrar vad de skulle säga på Maxi om någon lät sin lilla kissa i papperskorgen där. Men här är det inget konstigt alls, de andra bara plockade vidare bland frukten.

Lite konstigt blir det då, eller som den gången vi skulle gå till vår pub. När vi kommer fram ser vi att det står en äldre herre med en flakmoped utanför och på flaket har han en mindre djuraffär. Du kan köpa allt, fiskar, sköldpaddor, fåglar av olika slag, kaniner, hamstar.... jaa allt som finns att köpa hos Linkans Zoo, fast här från ett flak på en moppe. Han har stått där några gånger efter det, undrar om han fångar några djur i parkerna och säljer, för en dag hade han ekorrar med sej. Men folk handlar av honom må ni tro. Ja, så nog är vi olika många gånger men samtidigt så lika, konstigt. Sen är det ju frågan om vilka som lever i den rätta världen. Naturligtvis tycker väl inte jag att man ska kissa vid äpplena på Ica eller sälja djur från en moped, men det är andra saker här som jag kan komma på mej själv med att tänka; Varför skulle inte det här kunna fungera i Sverige. Men som sagt, det är tur att vi är olika, som ni vet är det bara döda fiskar som flyter med strömmen.

Jag puffar vidare en annan gång.....