Flytt....

Ja, det börjar dra ihop sej för flytt till vårt hus ute i La Grande Villa. Så från och med lördag kommer vi att bo i förorten till Beijing, tur att det är billigt att åka taxi. Från vårt hus in till "stan" alltså Village området är det ca 2 mil, skulle vi åka taxi fram och tillbaka kostar det oss ungefär 100 kr, det kan man ju ha råd med, faktiskt. Men man kan alltid åka tunnelbana, då blir det billigt. Sagt och gjort, när vi var ut och tittade på huset förra veckan bestämde vi oss för att åka tunnelbana tillbaka till stan. Först tittade vi runt lite ute hos oss, kollade huset, såg bra ut, stort kan man lungt säga, 340 kvadratmeter på 4 våningar, plus takterassen.



Vi gick även för att titta på vårt clubhus, tyvärr är inte allting riktigt klart än, de håller fortfarande på att bygga upp denna anläggning, så allt i clubhuset och runt omkring är inte öppet. Men det kommer, man kan gymma, spela bowling, basket, tennis, bordtennis och snart bada i en 47 meter lång och 19 meter bred inomhuspool med stjärnhimmel och jacuzzi med liggstolar efter sidorna, kommer inte att göra ont. Bowlingen är en privat del med två banor som du lånar och har ett eget litet bowlingparty om du vill.

Den enda nackdelen med att bo därute är att det är inte lika nära till affärer, bare och restauranger, man måste röra på benen lite. Men det ligger två stora köpcentrum ca en kvart till 20 minuters promendad bort. Den ena av dem är ett 6 våningar stort inomhus centra med McDonalds 24-7, det är väl inte så kul att gå där, men det andra är som ett litet utomhus centrum med restauranger, barer och affärer, där kan man sitta ute och ta sej en matbit eller öl, finns massor av olika typer av mat, vill man äta och dricka sånt man känner till finns det både ett starbucks och en subway där. Men vi tänker köpa två mopeder så då blir det ingen match alls att ta sej dit. Och som sagt om man vill snåla då åker man tunnelbana in till stan, vilket vi skulle göra för att testa hur det gick till. Så vi kollade via gps vad det fanns en t-banestation närmast och så gick vi dit. Jag trodde att det skulle vara någon skum nergång i marken till underjorden, döm om min förvåning när det dyker upp en mindre flygterminal efter vägen.

Kineserna gör allting stort och snyggt när de väl sätter igång, och välordnat. När vi kom in stod vi där som tre fån och glodde. Okej vi måste hitta en karta med tunnebanelinjerna sen måste vi försöka ta reda på var vi är och vart vi ska. Lättare sagt än gjort med tanke på att kartan över tunnelbanesystmet ser ut så här.

Men vi såg förvirrade ut och det kom en tjej och försökte hjälpa oss, nu var hon inte så bra på engelska så det gick lite trögt, då dyker det upp en kille som visar sej vara riktigt bra på det och då blev det lätt som en plätt. Man kollar vad man är, vilken färg som man börjar åka med, sen tar man reda på vart man ska stiga av, vilken färg den banan har, sedan är det bara att komma ihåg var man ska bytta tåg till en annan färglinje, det låter krångligt men det är det inte, till och mej lilla jag som knappt kan åka buss hemma i sandviken kan fixa detta, och då kan alla, jag lovar. Nu var det dags att köpa biljett, då fanns det en biljettautomant på väggen bredvid kartan, killen visade hur man gjorde och ut kom det tre biljetter, till den otroliga kostnaden av 6 kr för oss alla tre. Det kostar nämligen 2 kr att åka tunnelbanan och då åker du hur du vill i hela Beijing för den summan. Sagt och gjord, dags att ta sej till tåget, först var man tvungen att låta väskan gå igenom ett röntgen, precis som på flygplatserna. Sen var det bara att gå igenom spärrarna och vidare till tåget, vi åkte med blå linje tåg 10, och skulle byta till gul linje tåg 13 vid en station som vi visste vad den hette.

 Snyggt och prydligt överallt, vakter som kollar på perrongen och i rulltrappor. Tåget visar sej vara ett under av teknik, väl ombort finns det monitorer som talar om var man är vilken station man kommer till plus att en röst på engelska och kinesiska tydligt talar om vart man ska, busenkelt, plus att det är ett system med lysande lampor som släcks vartefter du kommer till stationerna så du vet precis vad du är.

När vi sedan bytte till gul linje, tåg 13, var det färgkodat i marken och på väggen vart man skulle gå för att komma till rätt tåg, det var en bit att gå men sen iväg med nästa tåg, sista bytet var till färg röd och tåg 15, lika här kodat och klart, bara att följa färglinjen, nu var vi närmare stan så det blev lite mer folk som skulle av och på, men det har kineserna också löst, med pilar i marken på perrongen.

De är inte så tokiga ibland, tänker till lite. Iallafall tog vi oss de 2.5 milen in till the village området på en timme, med 2 tågbyten och 6 kr fattigare. Åka tunnelbana det ska jag göra fler gånger, enkelt, snabbt och billigt.

Det var även lite festligheter här på anläggningen i anslutning till earth hour, vi kom tillbaka hem mot kvällningen och såg att det eldades utanför hotellentrén, i en tunna förstås. Det var små stånd uppställda där man kunde hämta både mat och dessert och framförallt drickbara saker, gratis. Sedan spelades de musik och sjöngs fredssånger. Jättetrevligt, särskilt nersläckt kan man väl inte påstå att det var men iallafall ett kul arrangemang.

Idag den 9 april fyller vår älskade Jessica 40 år, jag kan riktigt se och höra hur hon stimmar i sin himmel om det, vi kommer väl alla ihåg vilket sjå hon hade när hon skulle fylla 35 år, så gammal kunde man ju bara inte vara, ja vad säger man. Jag struntar i vad du tycker Jessica, jag skulle iallafall fira den här dagen tillsammans med dej även om du skulle bli en gammal kärring enligt dej själv.

Jessicas favoritlåt, förresten hon älskade allt med Eva Dahlgren, men den här låten sjöng Eva Mossberg på begravningen så vackert att till och med änglarna i himlen grät.

Grattis Jessica från oss alla!


Jag puffar vidare en annan gång.......