vy från sydkoreas flygplats, väldigt tjusigt var det
I helgen hade vi bestämt att vi skulle ta en liten weekendtur till sydkorea, seoul. Det är så att Mimma har ett visum på 120 dagar men då måste hon resa ut ur Kina en gång inom 60 dagar för att få vistas här i de resterande 60 dagarna. Det var därför vi skulle ta en liten utflykt och då är korea närmast, bara 2 timmars flygresa. Sagt och gjort, på onsdagen beställde vi biljetter med airchina. Det ni... försök att via telefon förklara vad man heter med en kundtjänst människa som pratar så där engelska, det slutade med att hon skrek i telefon, bokstavera, vilket jag gjorde men hon begrepp inte vad jag menade.
Till slut enades vi att jag skulle maila alla uppgifter till henne istället. Det är lite lustigt, för om man ringer till olika allmäna tjänster som exempelvis taxi, så får man info i början om att man kan få engelsktalande hjälp om man trycker exempelvis 8. Vilket Mimma gjorde vi ett tillfälle då vi skulle beställa taxi när vi bodde ute i ödemarken vid la grande villa. Hon tryckte snällt 8 för engelsk tal, hon kom fram till en tjej som pratatde kineska, när hon frågade om den engelsktalande tjänsten så rabblade tjejen någon på kinaspråket och la sedan på luren. De är söta när de försöker, men det håller liksom inte hela vägen ut, men det låter snyggt i telefon med den tjänsten, fast den finns ju inte egentligen....
Men åter till korea, efter lite trix och fix så hade vi biljetter till lördagens flyg till Seoul. Sen var det dags att boka hotell, vi hittade ett hotell som hade två sovrum och ett litet allrum med kök, låter bra, visserligen ska vi inte laga mat men det var det enda som fanns med två sovrum, busenkelt bokade vi det, så nu var vi på väg. Framme vid flygplatsen undrade vi om det skulle bli några problem att ta sej ut ur kina med våra visum, men det var inga problem, vi var betrodda att resa ut iallafall återstår att se om vi kommer in tillbaka. Väl ombord på planet är det bara att vänta på drinkvagnen. Sen bär det iväg, men vilken flygtur det blev, under tiden flygvärdinorna serverar lite mat och dricka börjar det guppa ordentligt. Vi blir informerade om att det är lite turbulens, LITE.......understatement of the year. Det visar sej att åka bergochdal banan på grönan är lugnare, personalen måste avbryta serveringen och gå och sätta sej, tur... säger jag att vi hade hunnit fått vårat dricka. Nu gällde det att hålla drickat i tilltänkta behållare som hör till, vilket visade sej vara svårare än ni kan tro, Jannes vin hamnade på mina glasögon och över det lilla bordet man har till förfogande. Själv är man snabb som en kobra, eller törstig bara kanske, jag vaktade mina öl noga och hade innehållet i där det skulle vara, inget slöseri här heller!!
Efter en guppig färd, även i sidled, var det dags att landa i ett spöregn, så när planet slår i mark börjar det slira på den hala landningsbanan, man kan lungt säga att man kände sej lite skakig när piloten äntligen fick stopp på det hela...puh. Men nu är vi i Sydkorea, läckert. Dags att se om vi blir insläppta med våra visum, inga problem det heller, men det tog lite tid och kollande. Nu skulle vi till ett expresståg som gick direkt till Seouls tågstation mitt i stan. Busenkelt, kommunikation är de bra på i asien, skyltat och hur enkelt som helst att hitta och köpa biljetter. Men vilken flygplats, så snygg, när vi var på väg till tåget gick vi förbi en skridskobana, en sådan där med plastgolv, folk åkte för fullt.
Efter vägen till tåget var det värdinnor överallt som visade var man skulle gå och tryckte på hissknappen, här behöver man inte nöta på sina egna fingrar. Väl nere i tåghallen står det en till värdinna och visar vägen ut ur hissen och åt vilket håll man ska gå. Snygga och bekväman tåg, och tågvärdinnan bugar i dörren till varje vagn innan hon kommer in och kollar biljetten, det ni.. Sj har mycket att jobba med, tåget skulle ta 43 minuter, vad tror ni att det tog, exakt 43 minuter, undrar hur det kan fungera så bra här när tågen i sverige knappt kan köra mellan sandviken gävle utan att misslyckas, och inte står det någon och bugar i dörren heller.
Tyvärr så spöregnade det hela tiden, så vi fick bara snabbt få tag på en taxi och ta oss till hotellet, redan i taxin förstod vi att här var det dyrare än i Beijing, vilket vi också redan hade hört. Det märkes att Seoul har haft inflytande av västerlandet mer och längre än kina. Det kändes väldigt olikt att åka genom den här staden med taxi, mer som i stockholm typ. Hotellet var väl sådär, men det duger för en natt. Nu var det dags att försöka hitta något att äta i spöregnet. Rakt över vägen från hotellet låg det en liten pub, vi tog oss dit. När vi skulle beställa lite mat, och då var det bara pubmat, blev vi helt mållösa, nog hade vi hört att det skulle vara dyrt här, men, det här var ju löjligt, dyrare än hemma i Sverige. Lite pommes, pizzaslice, kycklingben och öl blev nästan 600 kr. Tur att vi bara ska vara här en natt.
Väl hemma på hotellet igen tänkte vi att en liten drink innan vi lägger oss kan vi väl kosta på oss när vi ändå är här, hur dyrt det än är. Hotelbaren är riktigt fin, små bås med soffor och en hel soffgrupp i mitten av baren, den tar vi. Vi börjar kolla på drinklistan, vilket visar sej inte vara någon drinklista utan en systemlista, man kan bara köpa hela flaskor av allt, till slut kommer vi till en liten lista med några drinkar. Men tanken är tydligen att i det här landet köper man in en hel flaska och häver i sej, priset... jaa ungefär 1200 kr för en vodkaflaska. Vi ber om en varsin gin och tonic, efter mycket krångel får vi in, vad vi tror är gin och sprite, kanske, men men.. Därefter dyker bartendern upp med en skål snacks, mmm gott tänker vi och börjar ta för oss av vad vi tror är salta jordnötter. Men här serveras inte salta jordnötter utan salta fiskar, och då menar jag inte malacos salta fiskar....
Utan salta småfiskar, sådana man köper till sin katt!!
Det var längesen jag skatta så mycket, vi satt där och tittade på fiskarna som låg där och glodde tillbaka på oss, och vi skrattade så tårarna rann, men hallå, vad gör man när man blir serverad salt småfisk på riktigt!!! Vi kom fram till att vi längtade hem, alltså hem till kina, lite rolig känsla faktiskt, hem till kina. Efter frukost och lite vila dagen efter bär det av till flygplatsen. Flygresan var en promenad i parken den här gången. Snygg vy över kinesiska muren fick vi vid inflygningen till Beijing.
Väl framme i Beijing undrade vi om det nu skulle bli några problem att ta sej in med våra visum, men det gick enkelt och lätt, vi var china approved.
Nu vill vi bara hem till oss på Lido för att vila efter en trevlig och händelserik weekend i Sydkoreas huvudstad Seoul, känns overkligt faktiskt, men vi har varit där!
Puffar vidare en annan gång.....
Vilket äventyr! Du har ju äventyr hela tiden i ditt liv just nu, så kul att få läsa! Här har vi vardag, vi hade studiedag igår med arbetsplanen och beställningar, och idag var det en vanlig tisdag. Imorgon väntar min vanliga onsdag = )....ledig!!!
SvaraRaderaKram På Dig!
Lise-Lott