Ofta blir man påmind här om just hur lika eller olika det är att leva och vara här. Just för tillfället är det lika tråkigt att vara snuvig i Kina som det är att vara snuvig i Sandviken. Jag har nämligen drabbats av en kinesisk bacill. Man kan ju förstå vad mina vita blodkroppar måste ha blivit förvånade och fundersamma över vad det var för en konstig kinesisk snorbacill som dök upp i systemet. Hmmm, den där känner vi inte till, här måste konfereras om hur vi ska bli av med den. De har nu haft konferens i snart en vecka, men de har inte kommit särskilt långt tycker jag, mycket prat och lite verkstad verkar det som. Lite som beslutsfattandet i kommunhuset vita borgen i Sandviken, det pratas och pratas men det händer inget av nytta för någon utanför vita borgen, hahaha..
Så nu har jag försökt att fixa det här på egen hand, jag gick till apoteket, vilket för informationen har öppet 24-7. Där har det en bunt med papper som det finns alla möjliga åkommor översatta från kinesiska till engelska, sen är det bara att börja leta och peka och försöka se sjuk ut och peka på sej själv och visa vad som fattas en. Blir lätt lite lustigt när man ska peka sej själv i huvudet, undrar om de tror att jag har huvudvärk eller om det fattas något däruppe. Iallafall kom vi till ett gemensamt beslut, snabbare än både mina vita blodkroppar och politikerna i kommunhuset att jag nog behövde medicin mot huvudvärk och snor. Fick två olika, en grönvit mot snor, passar ju bra, och en kapsel med något flytande i mot huvudet. Om det är mot huvudvärk eller allmän förvirring vet jag inte. Men de hjälper för tillfälligt tills konferensen är över och det börjar ageras lite mot den kinesiska bacillen.
Vi har ju även varit och klippt oss, det ni. Vi gick till en salong som såg stor och snygg ut, svårt att veta vilka andra kriterier man ska gå på. Men som sagt den såg proffsig ut, mycket personal och så, fast å andra sidan är det ju mycket personal överallt här och alla har en egen liten arbetsuppgift, så även på salongen. Det stod tre stycken bakom kassan när vi kom in och sa att vi ville klippa oss. Då tog de fram en prislista som visade tre olika priser för klippning, vi undrade vad det var för skillnad, efter mycket förklarande på kinesiska och halvengelska och ett telefonsamtal så kom vi fram till att det var de olika färdigheterna som frisören besatt som bestämde priset. Mimma och Janne tog den lägsta nivån, 180 kr och jag tog den efter 260 kr, det är ju bara hår, det växer ut igen tänkte vi. Sen blir vi visade till en varsin stol av en varsin liten assistent. Därefter blir håret tvättat och huvudet masserat, skulle ha varit nöjd bara med det faktsikt. Åter tillbaka i stolen dyker frisören upp, min hette Bob.
Eftersom jag är så närsynt så ser inte jag fram till spegeln så jag vet aldrig riktigt hur det blir förrän det är klart. Men det kändes helt okej när han höll på och klippte runt i håret. Det enda jag tänkte på att det inte var direkt lika ordnad klippning utan lite klippa här och sen lite klippa där men han kunde absolut klippa. Bredvid honom står hela tiden hans assistent, som för övrigt erbjuder mej olika drycker, sen borstar hon mej i ansiktet för att ta bort allt småhår som faller ner. Efter ett tag slutar han och klippa och assistenten kliver fram och torkar mitt hår torrt, därefter kommer frisören tillbaka och fortsätter att klippa samtidigt som hon borstar bort hår i mitt ansikte. När han har klippt färdigt så ska jag tvätta håret igen, skönt. Därefter torkar hon det torrt och Bob är tillbaka för att styla det hela. Blev bra faktiskt, alla tre är riktigt nöjda med den goda behandling som man fått. Att gå på salong i Kina är riktigt lyxgöra. Hela notan för alla tre gick på 620 kr, för det fick man håret tvättat och huvudet masserat två gånger, en assisten som borstade bort hår i ansiktet hela tiden och erbjöd en drycker och en klippning och styling, inte illa tycker jag.
I stort är livet lika här som hemma i Sverige. Det slår mej ibland när jag rör mej i omgivningarna. Folk hastar fram, ska till jobbet, ungar gnäller på affären om att de vill ha godis och leksaker. Tonåringar i grupper som fnittrar och skvallrar. Noga med hur de ser ut, moderiktiga och stylade. Sen helt plötsligt händer något runt omkring en som gör att man ser hur olika vi är och att vi lever i två helt skilda världar, ingen bättre än den andra, bara olika. Till exempel som när vi var på det stora affären Lotte Mart sist, allmänt kallad hottentottaffären av oss. När Mimma och jag ska gå igenom matavdelningen för att komma till kassorna ser vi en pappa hålla upp sin lilla dotter över en papperskorg bredvid äpplena vid frukten, hon var kissnödig, så det var bara att låta henne kissa i papperskorgen. Undrar vad de skulle säga på Maxi om någon lät sin lilla kissa i papperskorgen där. Men här är det inget konstigt alls, de andra bara plockade vidare bland frukten.
Lite konstigt blir det då, eller som den gången vi skulle gå till vår pub. När vi kommer fram ser vi att det står en äldre herre med en flakmoped utanför och på flaket har han en mindre djuraffär. Du kan köpa allt, fiskar, sköldpaddor, fåglar av olika slag, kaniner, hamstar.... jaa allt som finns att köpa hos Linkans Zoo, fast här från ett flak på en moppe. Han har stått där några gånger efter det, undrar om han fångar några djur i parkerna och säljer, för en dag hade han ekorrar med sej. Men folk handlar av honom må ni tro. Ja, så nog är vi olika många gånger men samtidigt så lika, konstigt. Sen är det ju frågan om vilka som lever i den rätta världen. Naturligtvis tycker väl inte jag att man ska kissa vid äpplena på Ica eller sälja djur från en moped, men det är andra saker här som jag kan komma på mej själv med att tänka; Varför skulle inte det här kunna fungera i Sverige. Men som sagt, det är tur att vi är olika, som ni vet är det bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Jag puffar vidare en annan gång.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar