Come fly with me....

Jaha, äntligen på Arlanda, efter en jobbig och gråtande färd med snygg Sandvikbil från Sandviken. Den här gången ska vi prova att flyga direkt med Air China, bara för att se hur mycket enklare och kanske bättre det är än Finnair och Lufthansa vid flugit med tidigare. Då mellanlandar man nämligen i antingen Helsingfors eller Frankfurt.

Frankfurts flygplats är ingen lek, den är omöjligt stor, känns som om inte Janne hade varit med när vi mellanlandade där, hade jag nog hamnat i Afganistan eller nå´t. Alltså direktflyg denna gång.

Allting ska ju vara så enkelt nu för tiden när man kommer till Arlanda, egen incheck i termial, bagdrop vid sk desken osv. Jag som är gammal och konservativ tycker det är krångligt, jag vill gärna stå där i min incheckningskö och svära över hur långsamt allt kan vara och vad är det för fånproppar som hela tiden stoppar upp och krånglar till allting.

Men icke, här ska det skrivas i terminaler, jag står bredvid och ser dum ut hela tiden medan Janne grejar, känner mej redan som en blonderad dum lyxhustru, (oj, där kom en fördom igen).

Efter det kommer bagagedrop, man lämnar alltså sitt bagage som vanligt till dem som ska väga det och se till att man inte har packat hela Sandviken, vilket blir dyrt eftersom lite övervikt är horribelt dyrt. Sen till min förvåning så står det faktist en skylt som berättar för mej, att jag får inte ta med explosiva saker, inga knivar eller pistoler. Men....hade jag ingen aaaning om,.... så det är bara till att packa om och ta ur allt av terrorist grejer jag har, synd!

Sen efter detta kommer den traditionella "stoppa allt du har i plastlådor", securitycheck alltså. Där står folk och lägger väskor, kläder, livremmar, datorer och förseglade plastpåsar med konstigt flytande innehåll. Allt detta läggs i plastlådor som ser ut som överblivna disktråg från skolans matsal, dessa körs igenom röntgen, där det sitter en måttligt intresserad människa och halvgäspar och pratar med en kompis bredvid. Undrar vad som kan smita igenom, men jag har som god medborgare plockat bort alla mina farliga saker ur packningen.

Väl ombord ser jag direkt att det här är ett flygbolag för mej, allt går i lila. Jag smälter direkt in i inredningen. Bra om utrymme också faktiskt, man är lite bred över rumpen och har något långa ben, men helt okej utrymme, börjar bra, tänker jag. Man är ju lite småstressad och har väl varit gladare i sinnet, så kanske en liten drink skulle sitta fint.

När vi äntligen är uppe i luften och den lilla vagnen med drickbart kommer fram, visar det sig att på detta flyg serveras endast kineska drycker som inhemskt vin och öl, (vilket för övrigt är bryggt på bl a ris, smaskens). Något besviken blir det ett glas vitt vin, som vid serveringen spilldes lite på sidan av min mugg och ut på bordet. Serverande kines tycktes inte märka detta, eller var ointresserad över spillet, vilket är den troligaste förklaringen. Kineser är inte direkt kända för att vara i service mind toppen. Men, jag ber om en servett och får efter ett litet letande i drickavagnen en tygbit som faktiskt ser ut som en hederlig kompress som man får över såren på hälsocentralen, intressant!

Men jag ska sitta här i 8 timmar så det är bara att gilla läget och försöka få tiden att gå. Till saken hör att på det här planet har man inte en egen liten tv-skärm framför sej, som man har på alla andra långflyg, utan det sitter en stor skärm längre fram i planet, på vilken man bara visar Kina vänliga inslag. Så att titta på film eller någon rolig serie är bara att glömma.

Ett trevligt inslag i tristessen brukar vara maten, man får lite att pyssla med när man ska försöka äta och få ihop det på den fantastisk lilla yta man har till förfogande för ätandet. Maten brukar också vara rätt bra, men... vi flyger air china. Biff med ris och grönsaker, låter bra, men storköket i Sandviken som levererar skolmaten kan vara stolt över sin mat, jag har ätit bättre på matan.

Nää, usch vad negativ jag låter, undrar om det hör ihop med hur kul jag tyckte det var att åka från Sverige och lämna alla där, kanske det..

På det hela gick flygresan bra, det var lite varmt i planet bara, när jag sitter där och svettas och tycker att luften står still, blir man mäkta förvånad när jag ser en kinesisk kille resa sej upp och sätta på sej ytterjackan. Jaha, tänkte jag, antingen är jag i klimakteriet. Vilket jag möjligen kan vara med tanke på min ålder, eller så är han inte riktigt klok. Jag frågar Janne om han tycker att det är varmt, till saken hör att Janne tycker nästan aldrig att det är för varmt, men tack och lov säger han att det är det. Japp då är det klarlagt, jag är inte i klimakteriet det är bra killen som inte är riktigt klok, känns skönt att veta.

Äntligen nere på marken och framme i Kina gick att som smort genom alla kontroller osv. Bil väntade utanför och körde oss till vårt boende, vilket jag berättar om senare. Till saken hör att köra bil i Beijing är sämre än att köra bil på radiobilsbanan på Gröna Lund, det gäller att hålla i sej och vara beredd på att få vänta stundtals...

Puffar vidare en annan gång.....