Vi har ju inte direkt trångt, 4 rum och kök på 100 kvadrat är ju inte compact living precis. Men när allt är utburit förutom en soffa och ett bord blir det lite litet ändå.
Att soffa på soffan, utan att ha varit på brakfest, är ingen hit precis i vår ålder. Men man vänjer väl sej, det gäller ju bara 4 nätter.
Av någon anledning så tror vår leverantör av bredband att vi redan har flyttat. Igår slutade nätet att fungera, bara sådär. Jag ringer och sitter i kö i typ 32 minuter, bara för att höra när jag kommer fram att jag har fiber och kan inte bli hjälp av den personen som svarar. Påpekar lite snällt att då borde det kanske finnas ett sådant val i deras, annars så otroligt avancerade talsvarsservice. Fick till svar att det borde det kanske finnas, sen kopplar människan mej vidare och jag får sitta i kö i ytterligare 28 minuter, intressant affärsidé.
När jag äntligen kommer fram svarar en högröstad hurtig tjej, jag berättar att ni har stängt av vårt nät fast vi inte har flyttat än. Hon påstår att vi är uppkopplade, som hon tydligen kan se, sen börjar hon prata en massa facktermer som alla, utom de som sitter på supporten, tycker är rena vanvettet. Jag lämnar över telefonen till Herr Johansson som fortsätter den helt meningslösa konversation med surpuppan. Det slutar med att de vägrar att erkänna att de har stängt av vårt nät i förtid. Hon hävdar med bestämdhet att det är vår dator som det är fel på. Behöver jag nämna att datorn det gäller är inköpt förra veckan. (Okej, den kan ju sluta fungera iallafall för det).
Vi tröttnar ur, avslutar samtalet med surpuppan, som för övrigt ivrigt hävdar att hon är väldigt kunnig och har jobbat med support en låååång tid. Hon framhärdar bestämt att hon kan sitt jobb och att det är datorn det är fel på. Okej, vad säger man.
Vi börjar tveka, springer ner till datametropolen, där datorn är inköpt, han konstaterar att datorn fungerar utmärkt. Han testar både med mobilt nät och med sladd. Till saken hör att datametropolen är ett ställe där man får otroligt bra service av kunnigt folk. Ska ni köpa en dator, skit i valbo, gå till dem. Iallafall är det inget fel på datorn.
Då ringer jag den bästa support man kan få, min dotter Mimma. Vi har nämligen mobilsurf via telefon. Ett kort samtal med Mimsan och vårt nät fungerar alldeles utmärkt, som ni märker. Jag vet iallafal vad jag ska jobba med om jag vill ha ett jobb utan ansvar, kunskap eller servicemind, jag ska jobba på data support. Måste vara världens enklaste jobb. Lär man sej frasen; Din dator är sönder, tyvärr kan jag inte hjälpa dej nu, det tar 3 dagar att få ut en servicetekniker, då kan man fika resten av tiden, kanske surfa lite också,
Men, men åter till vårat compact living. Ikväll är det schlager, då brukar det alltid serveras schlagermeny, en gammal tradition som blivit starkt befäst. När Jessica levde skrev vi till och med schlagermenyer snyggt och prydligt på datorn och hängde upp i köket. Jag gör det fortfarande till en stora europafinalen. Men ungarna är väl inkörd i traditionen och frågar vad det blir för meny. Bara för att vi lever i ett rum och kök så kan vi inte frångå denna tradition, så visst serveras det schlagermat idag.
Lite annorlunda är det, kommer man och äter ikväll måste man ta med egen tallrik och bestick, för i vår enrummare finns det bara porslin för 2 personer just nu, hahaha. Så till vår fest får man inte bara ta med eget dricka utan även eget porslin, bra idé förresten. Man måste ju även ta hem det igen, man slipper disk alltså.
Nää, det här blev långt, måste sluta nu, maten börjar bli klar.
Nu är det bara vila en stund, måste ibland tänka bort allt som har med flytten att göra.
Puffar vidare en annan gång....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar