polisen.....

I fredags skulle vi till polisstationen, för att registrera oss, det för att få arbetstillstånd och uppehållstillstånd i Kina, vilket jag min dummer trodde var klart från Sverige i och med visumet. Men alla de papperen och fotografierna som vi har skickat in var tydligen bara för att vi överhuvudtaget skulle få resa in i Kina. Nu skulle vi få våra kinesiska pass. Så iväg till polisstationen med hjälp av en tjej från Jannes jobb.

Efter en stund i taxin kom vi fram till en gigantisk byggnad, snygg och blank. Tjusigt tänkte jag, väl inne visade det sej att det även var någon form av immigrationsmyndighet också. Fullt med folk av olika nationaliteter  överallt. De satt, stod i kö eller bara hängde. Sen kommer vi till all personal, som jag sagt tidigare, personalkostnader i Kina måste vara minimala. När man i vanliga fall kommer till någon myndighet i Sverige, så brukar det sitta 1, har man tur är de 2 stycken, bakom någon form av disk. Sen är det 58 st som väntar på sin tur. Här är det nästan så att det är personal överallt. De verkar också som man har liksom en egen liten arbetsuppgift också.

Iallafall med hjälp av vår tolk så kommer vi fram till en disk där man ska sätta sej och ytterligare ett foto ska tas, fanstastiskt, undrar vad de gjort med de tidigare 8 st som vi har skickat dit, och framförallt vem hanterar alla dessa foton. Till saken hör att när man kommer till sitt boende så får man även då fylla i någon form av registrering som sedan ansvarig för anläggningen skickar till polisen, so far so good.

Janne kliver fram i oredan, att köa och vänta sin är inte speciellt utarbetat i Kina, lite som bilkörningen, den som prejar bäst kommer längst fram. Men vi lär oss det vi också. Man ska sitta ner och glo in i en liten kamera medan damen bakom disken kollar intensivt på skärmen, kollar en massa papper, sätter en stämpel och sen ska man skriva under. Därefter rullar man ihop bunten och fäster en gummisnodd runt det hela. Fattar ni var gummisnoddar det måste gå åt på en dag i den byggnaden. Sen var det min tur, då visar det sej att jag inte finns, blir bortviftad och måste gå därifrån. Frågar vår tolk, Molly, vad är det som händer. Får veta att mina papper inte finns på polisen. Av någon anledning har ansvarig på hotellet inte skickat dessa till stationen efter det vi skrev på det när vi kom.

Molly ber om en massa telefonnummer hon kan ringa för att höra sej för vad alla papper är, varför de inte är på polisens dator. Aha, jag är alltså illegal invandrare i Kina. Undrar om jag ska begära politisk asyl, känner ju att jag inte har något stöd för mina åsikter i Sverige, bredare trottoarer, mer öl åt folket och skyhög lön åt alla lärare.

Först tänker man väl, vad händer nu, jag vet ju att jag har skrivit på det där registreringspapperet när vi kom. Så nu börjar den stora väntan, här gäller det att ha tålamod. För trots att det nästan är mer personal än vad som är möjligt, går det inte fort, allt är lite trögjobbat kan man säga. Undrar hur lång tid det skulle ta med den personaltäthet vi har i Sverige, då fick man ta med sej tältet tror jag. Nä som sagt det är bara att vänta. Tänk positivt, detta väntande är otroligt personlighetsdanande man blir lugn och ödmjuk till slut. Kanske Kaj Pollack hade rätt på den där föreläsningen jag var på för många års sedan med honom. Då förstod jag inte riktigt vad han menade med att det var nyttigt att stå och vänta i kön på ica.

De första papperen som dyker upp hos polisen har fel namn, det är inte jag. Ytterligare väntan. Sen kommer en till omgång, då är det fel inresedatum, och det går inte för sej. Vi väntar och väntar..... efter två timmar verkar det äntligen vara rätt papper som har kommit. Dags för fotografering och underskrift och en gummisnodd runt det hela, så är allt äntligen klart. Nu är vi kineska medborgare och kommer att få våra kinesiska pass nästa fredag. Äntligen får vi åka hem.

Väl hemma bestämmer vi oss för att ta en afterwork, eftersom det är fredag. Vi går på en av kinarestaurangern precis efter gatan där vi bor, inredningen är inte som hemma, lite mer som ett magasin, trägolv, ruffigt på väggarna, men inte otrevligt på något vis, utan annorlunda. Men vilken mat de gör där, mums. Vi beställer två kötträtter och två grönsaker, wokade. Låter inte mycket, men portionerna de kommer in med kan man 4 stycken på om man vill, vi måste lära oss det och ta in mindre med mat, här snålas det inte.

Det är så mycket mat att vi orkar bara dricka en varsin öl. Sen ska vi betala för kalaset, jag måste berätta att det gick inte att äta upp allt fast vi försökte länge. Notan hamnade på 124 kr, todo. Kan vi inte ens äta på McDonalds för hemma, och där får man absolut inte öl till. Mätta och belåtna gick vi iväg till vår stampub, the irish. Jättetrevligt ställe med bara engelsmän, amerikanare och irländare. När man är där är det enda som påminner om kina de som jobbar där. Där tar vi en varsin stor carlsberg och en gin och tonic, den notan gick 140 kr för allt. Nu är vi mätta, belåtna och trötta och tänkter gå hem och hänga i soffan. Hela kvällen med mat, öl och en drink gick på 264 kr för oss båda, kan man stå ut med, eller hur.

Puffar vidare imorgon........