Hitta mat....

Nu börjar det bli dags att få till lite vardag och göra saker som man gör när man bor, alltså lagar mat. Hittills har vi ju trakterat anläggningens olika matställen, jättetrevligt men det blir lite dyrt i längden. Sen hör ju till saken att jag gillar att laga mat. Allstå vi måste hitta ett varuhus där man kan handla. Det finns ju visserligen en liten market i anslutning till Lido, men det är som att handla på ett närköp, vilket också blir i det dyraste laget.

Så när Janne gick till kontoret i torsdags passerade han ett hus som hette Lotte market, vilket visade sej vara ett varuhs modell tokstort. Vi kom överens om att vi skulle gå dit och kolla på eftermiddagen när kom hem från jobbet. Sagt och gjort, vi travade iväg. På väg till Lotte passerade vi en massa små trevliga restauranger, café och bagerier plus en massa "hål i "väggen" där det serveras mat för några kronor, där kineserna själva äter.

 Har väl inte riktigt kommit dit än och vågar mej på det. Vissa av de där grytorna kan ju, av oss, uppfattas som någon form av "roadkill", ta en kyckling hacka upp den rakt av och koka gryta på den. Effektivt sätt att ta reda på allt som går att äta

.

Bagerierna är ett kapitel för sej, vilket jag återkommer till en annan gång. Men åter till promenaden till Lotte Mart, det är lite av ett äventyr att ge sej ut man måste nämligen ibland korsa en gata och det är då äventyret börjar. Det finns trafikljus så man tänker bra då är det bara att vänta tills det blir grönt för oss gående. Men icke, att det är rött för bilisterna betyder inte att alla stannar iallafall. Man måste kasta sej ut i gatan och pinna över så fort man kan medan huvudet går som i spinn för att ha koll på från vilket håll det kan komma en bil, moped eller cyklist. Det är lite av en chansning, till saken hör ju att jag är ju inte direkt snabbast i kommun heller, men attans vad jag tokgår fort.

Men åter till Lotte varuhus. Vi tog oss dit helskinnade och klev in i, ja..jag vet inte vad. Det var som en hangar, man får säkert plats med ett gäng flygplan där inne. Till saken hör att det visar sej att det fanns en övervåning också, jo tjosan, här har vi att göra ett tag. Det är mer som ett Hottetott varuhus än ett Lotte varuhus, så nu går affären under arbetsnamnet Hottentotten, när vi ska gå dit och handla.

Det visade sej som jag sa att det var giganstisk stort, men man måste börja någonstans, så vi tog rullbandet (inte rulltrappa, utan ett rullband som finns på flygplatser)  upp till övervåningen. Där visade det sej att man sålde allt som inte har med mat att göra. Kläder, skor, kastruller, hygien, cyklar ja allt. Samla ihop alla affärer som säljer allt annat än mat till en enda stor avdelning, då har du kommit till övervåningen på Hottentott.

Vi skulle bland annat ha plastpåsar och aluminiumfolie. Måste slå in maten in något. Vi började leta efter påshyllan, efter en stund hittade vi något som så ut att vara rätt. Sen var det bara att börja gissa vad varje förpackning innehöll. Till saken hör att Lotte är ett varuhus med mestadels inhemska varor där allt står på kinesiska. Jag har inte tagit reda på än hur man skriver påse på kinesiska. Så vi fick gissa oss fram och titta på bilderna på förpackningarna. Men vi kom hem med på folie och påsar, plus en liten kastrull, två temuggar och hushållspapper.




Oj höll på glömma en liten fruktkniv, som var inlåst i skåp. Så jag letade på en liten herre och pekade, han nickade fint och gick. Jaha tänkte jag det var den kniven det. Men han kom tillbaka med en liten tant, som tydligen hade ansvaret över nycklarna till skåpet, sen fick jag min lilla kniv, fiffigt system. En sak är säker, personalkostnaderna i Kina måste vara mikroskopisk små, med tanke på hur mycket människor det jobbar överallt. Alla med en egen liten arbetsuppgift. Som farbrorn, han gick omkring och bara va, sen kom tanten med nycklarna, det var hennes uppgift. Smart sätt att hålla nere arbetslösheten, kanske vi har något att lära där, vad vet jag.

Sen var det dags att kolla in matavdelningen, jo ja tackar ja. Vi gick mest runt och vimsade och försökte ta in allt. Som en rekogniseringsrunda liksom, vi tänkte att vi handlar nästa gång vi går hit. Vi var alldeles utmattade efter ett tag, till saken hör att det i en sådan här stor lokal också går in en väldig massa handlande kineser kan jag lova. Nu är kineser trevliga och så, men hövliga och fin i kanten kan man inte säga är deras starka sida. Här kör man kundvagnen rakt på, rätt fram osv. Det är bara att flytta på sej, vi har mycket att lära där också, vi är alldeles för snälla och väluppfostrade. Vilket jag själv anser att jag vill vara, men lite mer burdus måsta jag nog bli för att ta mej fram.

Vi tröttnade, köpte 2 öl och gick hem. Puh!!!

Puffare vidare en annan gång om när vi verkligen hittade ett ställe att handla mat på....